enannanjosefine.blogg.se

Fem saker min utbrändhet har lärt mig:

🖤Tid för återhämtning..

Jag har väldigt svårt för att ta det lugnt och bara sitta ner och inte göra något. Sitter jag i soffan och kollar på tv så gör jag alltid något på telefonen samtidigt..

Jag har varit tvungen att lära mig att de är okej att gå och sätta mig och bara andas, men de är väldigt svårt..

🖤 Det är okej att säga Nej..

Jag är en person som alltid tänker på alla andra, som nästan alltid sätter någon annan före mig själv och som sällan säger nej..

Jag får alltid dåligt samvete om jag säger nej men ibland måste man tänka på sig själv, när jag skriver de så låter de så smart och sant men de är så svårt att göra..

🖤Planering..

Jag har alltid varit en ganska välplanerad person men jag har lärt mig att nu är de viktigare än någonsin..

Något jag jobbat med sen jag startade mitt företag och anställde personal för första gången var att släppa på mitt kontrollbehov för de gjorde mig bara illa, men med min utbrändhet har det blivit en annan form av kontrollbehov ett mer planerat kontrollbehov.

Jag behöver veta vad som händer och hur allt ska bli innan jag ska göra något för att ha mindre ångest och stress, de låter som ett kontrollbehov men jag försöker ha ett snällt kontrollbehov där jag inte kontrollerar sånt jag inte kan eller behöver kontrollera.

🖤Tänka mer på mig själv..

Detta är lite likt att säga nej..

Att sätta mig i första rummet är de svåraste, nästan svårare än att sluta stressa även om de är två väldigt självklara saker för mig eftersom de är så jag levt i många år..

Men nu ska livet handla om Josefine.., jobbar på de..🙈

🖤 Prata mer..

Under hela min tid som utbränd har jag inte velat prata med någon om det, inte ens min mamma.. Jag har pratat lite med Fille men de är mest för att vi lever ihop och måste utstå så mycket som inte är den vanliga Josefine.. Han är den som hjälper mig igenom min panikångest och sen som oftast får torkar mina tårar..

Men när jag tog steget att gå till en läkare och jag inte längre kunde förneka så insåg jag att jag måste prata.. Än så länge är de inte så många jag kan prata med men jag har lärt mig att skriften är mitt sätt att prata, jag skriver ofta till min mamma och syster innan vi träffas vad de är för dag för mig att uttala de framför dom är fortfarande jobbit.

Fille och jag har också kommit fram till enkla saker jag kan säga så han förstår hur jag mår. "Jag känner mig jobbig" är något jag ofta säger när ångesten håller på att ta över och jag känner att panikångesten är påväg..

[ Tryck gärna på ❤-at nedan om du gillade inlägget ]

En annan Josefine